Vikten Av Tydliga Och Mätbara Mål

I mina verksamheter är det vanligt att målet med insatsen, vilket i mitt fall är Bostad med särskilt stöd och service för vissa vuxna enligt 9 § 9 LSS, är väldigt svävande. Ofta är det att att brukaren ska leva ett gott och tryggt liv. Vilket är ett mål som är svårt att arbeta mot. 

Hur mäter vi att någon lever ett gott och tryggt liv? Om jag ska generalisera kraftigt så mäter vi det genom våra egna känslor. Vår upplevelse är att personen som bor i ett boende mår bra och är nöjd med det stödet personen får. Visst frågar vi personerna som bor hos oss om hur de vill att deras stöd ska vara utformat eller om personen är missnöjd med något. Hur lätt är det att svara ärligt på den frågan? Tänk dig själv in i situationen att någon du står i beroende ställning till frågar dig om du är nöjd med dennes arbete. Blir inte speciellt lätt att svara. En annan del som kan påverka svaret är vem som frågar, hur den frågar och om det har hänt något precis innan. Denna mätning blir sällan speciellt tillförlitlig.

Där jag arbetar har vi tur att myndigheten skriver ner lite mer riktade mål. De brukar rada upp fem områden där brukaren behöver ha stöd. Det kan exempelvis vara XX behöver ha stöd och hjälp med att äta nyttig mat och leva ett hälsosamt liv. Nu börjar det bli snävare även om det fortfarande är långt kvar till att få ett mål som mätbart. En förlängning av denna målsättning skulle kunna vara att XX ska gå på en promenad två gånger i veckan för att leva ett hälsosamt liv. Att röra på sig är nyttigt och leder till god hälsa. Att XX ska promenera två gånger i veckan kan vara ett bra mål.

Hur ska vi då göra för att mäta detta? Ett bra sätt är att sätta upp ett mål i procent. Anta att mätperioden är tio veckor. Två promenader i veckan under tio veckor skulle betyda 20 promenader. Att låta målet vara 100% skulle inte vara ett rimligt mål. Tänk om XX skulle vara sjuk i en vecka. Då har XX direkt misslyckats med sitt mål. Ett mer rimligt mål skulle vara att XX ska promenera 15 gånger under tio veckor. Det skulle betyda att XX har promenerat 75% av gångerna.

Efter att mätperioden är över, behöver resultant analyseras. Är målet uppnått behöver man tillsammans ta fram nästa steg. Kanske är det att gå en längre promenad eller kanske till och med utöka till ännu en promenad i veckan. Uppnår man inte målet behöver man bland annat se till om promenaderna ligger fel i tid? Kanske är de planerade till när brukarens favoritprogram går på TV. Hur bemöter personalen brukaren när de ska gå ut på promenad? Ja, det kan finnas tusen anledningar. När vi sett över hur så sätter brukaren upp ett nytt mål och så börjar man om igen.

På samma sätt fungerar det om det gäller förändringar i arbetssätt eller organisationer. Har vi inte lätta mål är det svårt att se om det blir bättre eller sämre. Något som är viktigt är att aldrig låta implementerandet av en metod eller verktyg bli själva målet i förbättringsarbetet. Bara för att en metod eller ett hur har fungerat på ett annat ställe behöver det inte betyda att det kommer fungar på mitt ställe.

En annan sak som är viktig som ledare i ett förändrings och förbättringsarbete är att det inte är du som ledare som ska sätta upp målen. Får arbetsgruppen målen som de ska uppnå tilldelade blir de mindre benägna att kämpa för att uppnå dem. Självklart finns det ramar som behöver sättas som budgetmål och så vidare. Men innanför ramen är det viktigt att vi ledare håller fingrarna i styr och låter medarbetarna sätta upp sina egna mål, precis som en brukare ska sätta upp sina mål.